Nattens tysta mörker
Jag och Silver sprang, sprang så fort vi kunde. Någon eller något jagade oss, jag kunde inte se det, men jag var säker på att Silver kunde... Hon flydde med mig på ryggen, båda var rädda. Jag kände att hela hon spände sig. Jag tittade bakåt men såg inget, men jag kände det, att något var där.
Helt plötsligt sparkar Silver bakut, sen svänger hon plötsligt av mot stranden. Jag är rädd, vet inte vad jag ska göra. Hon tvärstannar plötsligt... Något är i vägen... Jag ramlar av och ligger hjälplöst på marken. Silver galopperar där ifrån, i tron om att jag sitter kvar... Något tar tag i min mun så att jag inte kan skrika, så att jag inte kan andas... Jag känner hur jag släpas iväg...
Ingen Veckans historia:C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar